Väntar och väntar och väntar

Vaknar ännu en dag utan bebis. Det känns gnälligt och negativt. Jag tyckte det var jobbigt innan, men för varje dag blir det bara värre. Det är jobbigt att vänta. Främst på förlossningen då det känns som en stor och smärtsam grej, men också att vänta på att få träffa bebisen. Det känns ju dock mycket mer trevligt och är en stor anledning till att varför jag är så otålig.

Igår gjorde jag inget, och idag har jag inga planer heller. Jag vågar inte planera längre, för nu kan bebisen komma när som helst. Jag har för mig att barnmorskan sa att 90% av alla förstföderskor behöver inte sättas igång, utan där kommer förlossningen igång naturligt innan två veckor efter beräknad födelse har passerat. På måndag har jag gått två veckor över, så då planeras jag sättas igång om inte något har hänt. Fast om jag nu tillhör de här 90% så borde jag komma igång själv vilken dag som helst nu.

Idag är det torsdag. Imorgon är det fredag. Då ska jag träffa barnmorskan och boka tid för igångsättning på måndag.

Kattmorgon

UPDATE: 90% stämmer nog inte riktigt. Idag (fredag 14/3) hade jag min vanliga barnmorska som sade att igångsättningar blir allt vanligare och vanligare.

1 kommentar

Lägg till →

  1. Tradigt!

    Men nu är det ju inte långt kvar hur det än går till :)

Kommentera