Om man ska beskriva den här dagen med ett ord sÃ¥ blir det ”väntan”. Jag gick ju till vÃ¥rdcentralen idag, och där har jag minsann fÃ¥tt vänta.

  1. Vänta i receptionen, på att få komma in i väntrummet
  2. Vänta i väntrummet, på att få komma in till sjuksköterskan
  3. Vänta i väntrummet, efter sjuksköterskan, på att få komma in till läkare
  4. Vänta i väntrummet, efter läkaren, på att få ta prover
  5. Vänta i väntrummet, på att få resultat från provtagning

Jag älskar Sverige, den sjukvård vi har och att man inte måste ta lån för att betala för vård. Tyvärr känner jag dock att jag sällan får den vård jag tänkt mig, eller att kunskapen finns där. Men kanske är det bara jag som drar på mig en massa konstiga saker? Det som är mest trist är att det väldigt sällan känns som att jag blir tagen på allvar. När man ringer får man ofta svaret att man ska ta två alvedon, och om det inte är bättre inom 2 veckor så ska man höra av sig. Om man väl fått komma till vårdcentralen är svaret också detsamma;
Hör av dig om det inte blir bättre”.
– Jo, eller sÃ¥ gÃ¥r jag väl och dör, och dÃ¥ slipper ni mig. Eller sÃ¥ överväger man privat sjukvÃ¥rd..

Proverna visade i alla fall inte på halsfluss, men de visste inte riktigt vad det var. Blev ordinerad vila, vanliga värktabletter och varma drycker. Så ja, jag hör väl av mig om det inte blir bättre.

vantrum
I väntrummet fanns det massa glada barn, som inte kändes det minsta sjuka, och så en ukulele. Behöver jag säga att de hittade ukulelen?