Jag kom att tänka pÃ¥ gymnasiet. Jag saknar den tiden. Gick estetisk linje med inriktning mot teater (för er som inte visste). Det blev ju till att lära sig mycket text utantill dÃ¥. Den första texten vi pluggade in var ur Shakespeare’s Macbeth, och den sitter kvar än.

Imorgon, och imorgon, och imorgon
sniglar sig långsamt framåt, från dag till dag,
till sista stavelsen i tidens bok.
Och varje gårdag har lyst oss narrar
vägen till dödens stoft.
SÃ¥ slockna, korta ljus!
En skugga är vårt liv!
Och så en klen aktör som struttar omkring en stackars stund på scenen
för att sedan inte mer höras av.
Det är en saga, berättad av en dåre
Bråkig! Vild! Och meningslös